Det projekteras för en stor vindkraftspark utanför Sörmlandskusten, Långgrund. Berörda kommuner kan drabbas av kostnader på många miljarder när anläggningen ska avvecklas.
I första hand ska projektbolaget som äger parken betala för avvecklingen och i andra hand används medel som deponeras hos länsstyrelsen. Risken är dock stor att projektbolaget går i konkurs och att deponerade medel inte räcker och då måste kommunerna betala.
Kostnaderna för att bygga havsbaserad vindkraft har på kort tid ökat med 40 procent samtidigt som intäkterna minskar när alltmer vindkraft byggs, eftersom elpriserna när det blåser blir mycket låga. Således är det inte osannolikt att projektbolaget drabbas av stora förluster och går i konkurs.
Hur är det då med medlen som deponeras hos länsstyrelsen? I Sverige används förlegade metoder för uppskattning av avvecklingskostnader, som utgår från kostnaden per verk istället för mer rättvisande internationell praxis som utgår från kostnad/MW. Detta bidrar till att man i Sverige uppskattar kostnaderna till cirka en tiondel av det internationellt uppskattade genomsnittet.
Om domstolen skulle kräva samma avsättning per MW för Långgrund som krävdes för Kriegers flak utanför Skåne skulle cirka 1,5 miljarder kronor avsättas. Om man istället skulle följa mer beprövad internationell standard skulle över 13 miljarder behöva avsättas.
Kommunerna kan således inte alls förlita sig på att domstolen kräver tillräckliga medel för avveckling. Kommuner som godkänner Långgrund ägnar sig åt högriskspekulation med kommunens pengar, där de kan drabbas av en kostnadssmäll på många miljarder.