Tänk dig en person som är på besök i en by utanför stan, personen ska besöka en släkting som precis flyttat. Vederbörande snurrar runt med bilen på några gator för att hitta rätt, den är nämligen inte bekant med området. Nu tänker en del, kanske är det här en kriminell person som åker runt och lägger genast upp bilens registreringsnummer och ägarens personuppgifter på byns lokala Facebooksida. Värre är det om personen nyttjar EU:s fria rörlighet och kommer i ett fordon registrerat i ett annat land. Vid dessa tillfällen är personen garanterat kriminell om motsatsen inte kan bevisas. 

Visst låter det väldigt osunt att tänka så här i ett land byggt på demokratiska principer? Jag ser det som ett hot mot såväl det sunda förnuftet som rättsstatens principer. Det finns självklart människor med onda avsikter men det betyder inte att så kallat medborgargarden ska utreda och döma personer som rört sig i ett bostadsområde. Låt i sådant fall polis- och åklagarmyndigheten sköta dessa uppgifter om det är befogat. 

I vårt och många andra demokratiska länder finns något som kallas oskuldspresumtion, det innebär konkret följande: ”den som misstänks för ett brott ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen har bevisats”. När det kommer till brottmål är det således åklagaren som har hela bevisbördan, ingen annan. 

Så låt oss inte luras in i hetsjakter på människor som inte ser ut eller gör precis som du och jag. Sist men inte minst, ett litet tips: läs gärna brottbalkens femte kapitel innan ni hänger ut någon.