Det senaste året har det varit mycket fokus på klimatkrisen, Ukrainakriget, Nato-processen, skjutningarna i Sverige och riksdagsvalet och följderna av allt detta. Överallt finns pragmatiska människor som vill komma till rätta med olika problem som tar tid. Men debatten och fokuset kommer allt mer att handla om åsikterna från de ”lättkränkta männen”.

Överallt i debatten läser vi om deras ovilja till kompromisser och vi får uppleva deras oförmåga att lösa viktiga frågor. Istället letas syndabockar och beskyllningen av oskyldiga människor som lever i ett fritt Sverige har väl aldrig varit värre. För är det inte Putin, så är det klimatförnekarna, Erdogan, männen bakom Tidöavtalet och våldsbejakande lättkränkta skjutglada män bland gängkriminella som styr riktningen i samhället just nu.

Hur i hela friden kan man vara så lättpåverkad att man låter dessa lättkränkta män diktera villkoren? Var finns tålamodet, kompromissviljan, det kreativa samtalet? Ska vi låta de lättkränkta männen inskränka vår yttrandefrihet? Vad händer då med samhället, jämlikheten, kvinnovåldet, samhällsutvecklingen? Sverige behöver definitivt inte gå med i Nato. Definitivt inte om Erdogan ska styra vår livsåskådning de närmaste 100 åren. Tillbakagången till ett skrämt och kuvat Sverige har väl inte värre under de senaste 70 åren? Vi agerar så lättlurade av de lättkränkta männen att vi snart lika gärna han ge upp Sverige och den svenska fanan, kulturen, allemansrätten, ja kanske allt vi har!

Tänk efter kring riktningen framåt! Vad vill vi, hur gör vi? Just nu är Sverige i klorna på de lättkränkta männen och fortsätter det såhär så kommer det vackra Sverige vi lever i att återgå till ett fattigsverige där ingen längre vill bo. Det ser dystert ut, men det finns alternativa vägar framåt. Det vi upplever nu är ju rena rama misshandeln av oss fria och frispråkiga svenskar.