Så bra Gunnar Eriksson i SN den 29 januari, att fler vill diskutera. Jag bemöter först en sak. Min insändare handlade inte om liberalismens vara eller inte vara. Den finns men i många skepnader. Jag diskuterar vad liberalism står för och dess lämplighet som varumärke för politiska partier.

Jag håller med om att liberal för många upplevs som positivt. Det beror på kopplingen till individens frihet. Åsiktsfrihet och demokrati. Frihetsbeskrivningen har sina rötter från 1800-talsfilosofen John Stuart Mill.  Men han hade viktiga tillägg. Individuell frihet och i sammanslutningar så länge som det vi gör inte skadar andra. Inte heller över miljön. Han skrev att obegränsad ekonomisk tillväxt var förstörelse av naturen. Kommersiell frihet var inget som han lyfte fram. 

Eriksson påpekar att man kan vara vänster i många frågor och liberal. Ja! Alla partier, utom Sd och med lite frågetecken för V, kan anses vara liberala. I Mills mening. Etiketten liberalt parti skiljer alltså inte ut partier från varandra.

Visserligen använder S och V inte så gärna ordet liberal. De är i sin retorik fjättrade sina socialistiska grundare. Men främst för att liberalism av somliga anses innefatta en mer eller mindre oinskränkt frihet på det kommersiella området. Att näringslivet skall få verka fritt utan sociala och miljömässiga politiska ramar.

Det stora problemet med begreppet liberal uppstår när vi för in den kommersiella biten. En marknadsliberal politik med begränsat hänsynstagande till sociala effekter och till miljön.  Liberal säger alltså inte så mycket om ett partis politik. Bör användas med försiktighet!