Tidigare har jag refererat till SvD:s ledarskribent Tove Lifvendahl, TL. Åter dags, SvD 5/7, rubriken lyder – Den svenska jämlikheten är blott en illusion.
”Jämlikhet, som den har uttolkats under decennier av svensk socialdemokrati är ingen vacker och tät väv. Snarare ett solkigt segel med stora hål. Så blir det när det sätts likhetstecken mellan jämlikhet och likriktning eftersom ideologin inte har funnit någon medicin mot det faktum att människor, även om alla är lika mycket värda, är individer. Var och en unik, bärandes på arv, kultur, miljö, gener, avvikelser och, inte minst, egen vilja.” 
Så långt TL.
Två av många exempel på fataliteten av detta är skolan där likriktning fått prioritet framför den enskildes förutsättningar samt i coronapandemin där Tegnell prioriterat likriktning före bekämpning av pandemi med katastrofal dödlighet; Sverige fler döda än våra fyra nordiska grannländer sammantaget.
Likriktning i skolan har satt de som är under respektive över normalfördelningskurvan i begåvning åt sidan. De över klarar sig tack vare egna initiativ, privata skolor och utlandsstudier. De under har på grund därav blivit ett socialt problem som inte borde vara det. Kommunala skolor med låga resultat har fått desperata föräldrar att söka sig till privata alternativ, mest på gott. Där kommunal skola sätter utbildning, bildning, ordning och reda före likriktning, de finns, presenterar framgångar, dit föräldrar och elever söker sig.
Likriktning, uttytt i S-normer jämlikhet, har lett till besvärande nedvärdering av skolan, undervisning och bildning har underställts likriktning.