I SN den 5 maj skrev två välfärdsarbetare, Malin Ragnegård och Catarina Eriksson en debattartikel med krav på arbetsplatsernas utformning. Krav som borde ha vairt tillfredsställda för länge sedan, det är skämmigt att så inte är fallet.
Mitt inlägg är inte som politiker utan som trolig framtida vårdtagare. Lever man tillräckligt länge så blir de flesta av oss det, vårdtagare. Om jag då är kapabel att formulera mina krav på den vård och omsorg jag behöver för att leva ett anständigt liv, då kommer jag också att göra det. Men för att vara säker på att jag kan framföra mina krav, på grund av ohälsa eller dylikt ställer jag som den fyrtiotalist jag är mina krav nu.
Vi fyrtiotalister har aldrig, och kommer aldrig att nöja oss med standardpaketerade vårdutbud. Nej, vi vill påverka och medverka i omsorgens och vårdens kvalitet. Kvalitet som vi tar för självklart också omfattar de anställda.
Vi ser det som självklart att kompetens och glädje genomsyrar all verksamhet. Att alla anställda är välutbildade, följer och medverkar i FoU, att alla ingår i arbetslag om högst sju personer, att alla har en utvecklings- och utbildningsplan för personen och arbetslaget.
Välutbildad personal är självklart fast anställd och arbetar heltid om så viljes. En sådan personalkvalitet är effektiv och styr resursanvändningen rätt. Vi har inte råd med dålig personal med dåliga villkor. In med kvalitet och delaktighet.