Läste i SN 23/1 om Noah och hans mamma. Mammans kamp för sin son och som förälder. För omgivningens tyckande och felaktiga råd. Utan kunskap av NPF diagnoser. Undertecknad förstår precis med egen erfarenhet. Varför lyssnar inte omgivningen på föräldrar och anhöriga. Varför tar man inte dessa funktionsnedsättningar på största allvar. Gäller även socialtjänst och skola, ni nonchalerar barn och förälder.
Säger "Att det går över och allt blir normalt igen", det händer aldrig. NPF-diagnoser är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Diagnoserna är komplexa. Eftersom i ADHD,ADD ingår även autism m.m. Föräldrar känner sitt barn och barnets signaler bäst.
Omöjligt för en utomstående utan kunskap, empati och bemötande. Tror ni att dessa NPF diagnoser är ett påhitt och inte finns? Är det därför ni inte skaffar kunskap? För att barnen ska få ett lugn i detta kaos, är en diagnos livsavgörande. Enligt forskning leder ofta outredda diagnoser till ett missbruk upp i åldern. För att få en utredning ska det väl inte vara ett lotteri över var man bor i landet. Angående kunskap eller ingen kunskap. Man kan göra en egenanmälan på nätet. För att få en diagnos och med utbildad personal.
Riksförbundet Attention har mycket att läsa på nätet. Läs även Noah mammas bok Mamma i motvind. Omgivning sluta nu att döma utan kunskap och sluta nonchalera funktionsnedsättningarna.