En artikel i SN den 16 oktober, som handlar om riksdagsledamoten Sofia Amloh (S) och SSAB:s i Oxelösund omställning till ståltillverkning enligt Hybrit-metoden var mycket intressant. Det är bråttom, framhöll Sofia Amloh, att få strömförsörjningen via luftledning till stålverket på plats.
Om man i stället gräver ner ledningen i marken så kommer markägarna att inte ställa sig så avoga till projektet som de är för närvarande, vilket torde snabba på hela processen. En 40 meter hög luftledning tar mycket mark i anspråk och syns långt, så den kommer att påverka långt fler än bara markägarna. Med tanke på vad som nyligen har hänt både på Cementa i Slite och LKAB i Kiruna, så borde man nog vara lite mer eftertänksam inom de tre i Hybrit-projektet ingående bolagens företagsledningar. Miljöprövningar är något som bör tas på största allvar. Även de berörda fackliga organisationerna måste vara intresserade av en någorlunda friktionsfri lösning.
För övrigt kommer en fullskalig Hybrittillverkning av stål i Oxelösund inte igång förrän tidigast år 2045 enligt Birgitta Fries, SSAB. Fram till dess kommer man att tillverka stål i ljusbågsugnar. Det är nämligen koksverket som inte kan förväntas fungera tills den nya framställningsprocessen är på plats.