Det är något mystiskt med priserna i den ICA-butik jag vanligen veckohandlar för runt tusenlappen. På ett kvitto noterade jag att priset på 20 av de 29 varor jag plockat med mig i kundvagnen slutade på 90 öre.

Jag trodde att det var en slump och kollade därför på den följande veckans kvittoremsa. Där rådde ungefär samma proportioner: 25 av 31 inköpta varor hade ”prisslutet” 90 öre. Men när jag bläddrade igenom affärens veckoblad med alla påstådda ”Superklipp” och ”Stammispriser” var förhållandet det motsatta. Av 51 annonserade varor var 43 prissatta i jämna krontal och bara åtta ståtade med 90 öre på slutet.

Det vore intressant om någon ICA-handlare kan eller vill förklara vilka kalkylmetoder – eller algoritmer? – som leder till så många ”90-öringar”. Och varför man inte vill skylta med sådana i marknadsföringen.