Jag är glad över att Anna Dahlbergs krönika i Expressen (2/10) om den stökiga miljön på Nyköpings högstadium verkar ha startat en välbehövlig diskussion om arbetsmiljön på skolan. Min insändare (8/10) om samma sak, dvs där jag bekräftar Dahlbergs bild, verkar däremot ha väckt ont blod på skolan, i varje fall om man läser deras insändarsvar (14/10). Varför undrar jag? Mig veterligen har nämligen ingen ifrågasatt innehållet i Dahlbergs krönika. De incidenter som hon beskriver där konfirmeras bland annat av interna mejl som hon har haft tillgång till. 

Så varför denna kritik mot mig som endast bekräftar den bild som Dahlberg ger? Kanske beror det på att jag ger ett inifrånperspektiv som vissa upplever som ett svek? Det är naturligtvis svårt att veta men det som däremot är helt säkert, är att jag aldrig har uttryckt kritik mot mina kollegors arbete! Alla som jobbar på Nyköpings högstadium gör sitt absolut bästa utifrån det elevunderlag som finns och de resurser som tillhandahålls. Men faktum kvarstår – arbetsmiljön är inte bra på skolan och studieresultaten är överlag svaga. 

Det som däremot är värt att notera, är att många anställda på skolan själva har valt bort Nyköpings högstadium för sina egna barn till fördel för kommunens friskolor. Dahlberg skriver just att den vita medelklassens flykt från stökiga skolor kan vara problematiskt utifrån flera perspektiv, och det säger faktiskt något fundamentalt viktigt här. Det finns en underliggande dubbelmoral av typen ”andras ungar men inte mina barn”. Dahlbergs siffror talar ju sitt tydliga språk – många medelklassfamiljer i Nyköping väljer uppenbarligen bort Nyköpings högstadium och det är en verklighet som inte jag har fabricerat ihop.