Mycket har man läst om detta förbenade virus som skrämt upp en hel värld. Restriktioner hit och dit och ingen som vet riktiga svar- vad som är rätt eller fel.
Sjukvårdspersonal hurras det för, vilket är helt rätt, men de ska hurras för alltid, inte bara nu. Fredagens SN 13/11, fick mig dock att tappa hakan. Att lärare och förskolepersonal löper väldigt liten risk att smittas med covid-19. Hur vet man det? Hur kan det vara så?
Personalen träffar föräldrar, barnen träffar dem hursomhelst, träffar kompisars föräldrar och syskon vid besök, personalen träffar andra personal, som träffar andra vuxna, etc.
Allra störst risk löper "rektorer eftersom de interagerar mest med vuxna"! Hur jobbar dessa rektorer kan jag undra som före detta lärare? Man kan ju undra vad som är meningen med allt!? Med all oro och alla skräckscenarier. Den som blir smittad har varit mottaglig, de andra har haft tur, i alla fall i denna omgång.
Allt snack om vaccinationer från olika håll i världen, som vi naiva, godtrogna ska finna oss i att bli insprutade i. En del tror till och med att det ska bli obligatoriskt. Nej, nån måtta får det vara på allting. Media måste tona ner, inte bara så lite, utan mycket.
Ju mer som rapporteras, desto mer står det upp i halsen på folk så att man börjar strunta i rekommendationerna.
Det finns annat som är viktigt att förmedla också.
Oavsett så avlider det runt 250 personer varje dag i Sverige och det kan vi inte göra något åt. Sånt är livet.
Till er som ändå vågar ta den oprövade Covid-sprutan, vilken det nu blir, önskar jag ett stort lycka till, för i mig kommer det inte in nåt vaccin. Varken för influensa eller annat virus.
Vill se regeringens reaktion när de står där med 100.000-tals outnyttjade sprutor som många kommer att vägra ta.