Med anledning av misskötseln av våra unika ängs- och hagmarker i SN 23/3 vill jag kommentera följande:
Dessa miljöer som är viktiga för bevarande av en genuin mångfald bör inte alls betas av får. Möjligen kan får användas i en restaureringsfas eftersom de är extremt effektiva till slybekämpning.
Det är nötkreatur som har skapat dessa inbjudande miljöer och givetvis är mulbete det som också i fortsättningen bör råda. Fåren trampar sönder vegetationen på ett annat sätt och deras hårda små spillningspärlor bidrar inte till biologisk mångfald i lika hög grad som en saftig komocka. Dessutom äter de inte selektivt som nötkreaturen, utan betar av alla ängens rara örter. Att hålla får under längre perioder ger visserligen ett öppet landskap men utarmar floran och den biologiska mångfalden radikalt! Till yttermera visso låter man, i allmänhet, fåren gå ute för länge så att växterna inte hinner sätta frö. Herröknanäs naturreservat är i stort behov av nötkreaturens bete för att i fortsättningen kallas för ett av Sörmlands värdefullaste ängs och hagmarksbeten. Annars går detta pastorala landskap vid Mistelns strand ett sorgligt öde till mötes.