På min vandring längs Nyköpingsån passerar jag genom Bryggeriet och blickar upp mot de förfärliga byggnadskroppar i kvarteret Åkroken som snart är klara för inflyttning. Kompakta och alltför höga hus med okänslig färgsättning för tanken till någon stockholmsförort med gryende sociala problem.
Men här är det fråga om en småstads kanske bästa tomtläge med betydande historiska anor som förstörts för all framtid. I stället för att få en plats att stolt visa upp för sin skönhet (gärna med en vacker byggnad), har Nyköpingsborna utsatts för ett kulturmord. Frånvaron av stadsarkitekt kan knappast få en bättre illustration. De ekonomiska aspekterna har uppenbarligen helt fått styra projektet för i någon mån rädda den segdragna långbänk Åkroken utgjort för kommunens beslutsfattare. Vem har ansvarat för de kulturella och estetiska värdena?