Reflektion över debattartikeln "Behovet av det nära och det trygga" publicerad 2 oktober.

Jonmyren berättar om Centerpartiets nya sjukvårdsprogram. Där centerstämman godkänt förslaget om barnmorskedrivna förlossningsenheter i glesbygd enligt norsk modell. Förslaget verkar inspirerat av den nedlagda i Sollefteå som väckt så stort motstånd att en ny politisk ledning blev valresultatet i Västernorrland. Vars löften om återställare sedan krossades mot hälleberget.

Om Centerpartiet tror att förlossningsavdelningar i norsk glesbygd drivs solo av barnmorskor måste den missuppfattningen rättas. Barn föds där oftast på mindre sjukhus. Samma slags som i Sverige sedan nittiotalet undan för undan har avvecklats. Med förlossnings- och narkosläkare tillgängliga dygnet runt. Allt annat vore farligt.

Att den svenska barnmorskekrisen drivs av ”en flykt undan det storskaliga”, att de helst vill rå sig själva utan jobbiga läkare som stör, är också fel. Svenska och norska barnmorskor rår redan över normala förlossningar. Också på de stora sjukhusen. Ofta med hjälp av ryggbedövning lagd av narkosläkare. 

Förlossningsläkaren kopplas in när barnmorskan önskar dennes bedömning. Om fostret mår dåligt eller hon misstänker att annan än normalförlossning behövs. Kejsarsnitt till exempel. När sådan blir urakut måste ett operationslag omedelbart finnas till hands med operations- och narkossköterska, undersköterska och tidigare två nämnda läkarkategorier.  Det är praxis i Norge och Sverige på alla sjukhus med förlossningsavdelningar. Om centerförslaget har missuppfattats eller är snömos återstår att reda ut. Liksom förlossningsavdelningens framtid i Nyköping.