Maktfullkomlighet breder stundom ut sig i politiska partier, regionalt, riksnivå. Några få maktfullkomliga drar sig inte för att gå över lik. Några få roffar åt sig alltför många poster, helst de rikt arvoderade. Politiken får stryka på foten för egot. Några få tolererar inte avvikande uppfattningar. De som inte gillar läget får med myndig röst höra att de inte skall lägga sig i det de inte begriper. Nu har det hänt M i Nyköping. Det är inte första gången. Såren blöder och kommer att blöda under överskådlig tid. Så säger krassa verkligheten. Om inte en LEDARE står upp, tar befälet, pekar med hela handen eller för att citera ”någon dj---a ordning måste det vara i partiet”. 

Skadan är skedd. Det är nu inte kritik, räfst och rättarting, mot skadan och skadegörare som främst måste ske utan förmåga, vilja och kraft att rätta till det som oundgängligen måste rättas till – nu – bums. Maktfullkomlighet och dess utövare är inte bara förbrukade, de är röstsänkare. Kvasten måste fram. Var inte rädda för öppen ridå ty blott i det öppna finns möjligheten. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Tillit och respekt skapas i det öppna.
M, rätta till – det räknas framdeles, i kommande val. Inget annat!