Nu i dagarna slog Nynäs trädgårdsrehabilitering igen. Jag var en av dem patienter som stängde grinden till den vackra trädgården där för sista gången. Precis som det växer upp djurfristäder i världen för djur som farit illa var Nynäs trädgårdsrehabilitering en fristad för själen.
När kroppen och själen går sönder på samma gång är livet ganska tufft. Utmattning och depression drabbar allt fler.
Ett tufft arbetsklimat på alltför många arbetsplatser och en förväntan om att alltid ge allt och vara på topp och perfekt
kan knäcka den starkaste och friskaste människa. Jag var en av dem. Jag är fortfarande en av dem.
Visioner i arbetslivet har istället blivit till mål vi ständigt ska uppnå. En dag kanske du står där själv. Vid väggen.
Hjärnan har lagt av och hela hjärtat gråter av stress. Det är då vi behöver finnas där. För varandra. Vi människor är individer. Unika var och en. Med olika gåvor och förmågor. På samma sätt är det när vi blir sjuka. Alla mediciner fungerar inte på alla.
Alla med en trasig själ och en utmattad hjärna läker inte i en ljus sjukhuskorridor eller hos den mest empatiska läkare
eller psykolog. Vi kan inte alla stoppas i samma fyrkant. Vi behöver vård med olika alternativ. Det var så ogenomtänkt av er politiker. Det fanns detta fina alternativ för läkande. I en framtid kommer ni som satt med pengapåsen inse det här.
Det var ganska lite pengar i en landstingsbudget det handlade om. Jag var en av dem som fick komma till Nynäs.
Ni stängde en fin väg tillbaka för många.