Martina Hallström, MH (SN 18/2) bemöter inte med ett ord mina argument mot vindsnurror SN 8/2.

Vindsnurror liksom batterier är uppenbar risk att vi går från miljöförstöring av luft till förorening av vatten. Propåer om detta nämns nu allt oftare. Vidgade argument; nödvändiga jordartsmetaller kräver gruvor som i sig är hot mot grundvatten. Framställning av metaller ur gruvmassor och återvinning av uttjänta snurror och batterier är miljöskitig verksamhet. Minst 95 procent av bruten gruvmassa blir avfall, genererande högar som lakar miljögifter. Restmassor efter återvinning än värre. I båda fall används syror. Att motverka skitigheter kräver enorma investeringar för infrastruktur, deponier och mycket annat. Genomgripande LCY (livscykelanalys) avslöjar miljöfaror och kostnader. Om detta tiger vindsnurreindustri och dito kramare medvetet.

C var tidigare respekterad värnare om landsbygden, dess folk och näringar. C har nu mält ut sig från landsbygden och blivit viljelös urbanitet. Tungt skäl vindsnurror. MH talar om ekonomisk ersättning som på intet sätt eliminerar förstörd miljö. Ersättning ger snarast möjlighet att lämna bygden som blir folktom, öde då vindsnurror är en våt matta av ljud och elände som inte går att värja sig emot.

Opinionsmätningar placerar nu C självförvållat på fyra procent. C liksom MP är under förutsägbar tid ett intet för landsbygden, dess miljö och vår rekreation.