Som chefredaktören Eva Burman skrev om sin mor så är jag benägen att instämma att tyvärr så inleds särskild palliativ vård många gånger utan att en läkare ens kollat den äldre. Har jobbat ett antal år i kommuner som särskild kommunsjuksköterska med ansvar för boende på olika sorts boenden.
Har tyvärr sett utvecklingen gå åt fel håll. När jag började så kom en och samma läkare ut och besökte boendet och tillsammans så gick vi igenom de boende och undersökte och beslutade om behandlingar och ändringar i medicinering. Nu har det ansvaret till stora delar lagts på sjuksköterskan som i bästa fall besöker läkaren på vårdcentralen några gånger i månaden med det som är aktuellt och påminner om recept som ska förnyas.
Självklart skiljer det sig mellan olika kommuner på hur detta fungerar. Finns det läkare som är engagerade och som stannar så är det klart mycket bättre, men jag har även haft nya hyrläkare varje vecka där man bara kunnat få det mest basala och viktigaste utfört. Tyvärr är också kommunikationen med personalen ibland väldigt bristande. Finns flera exempel där dokumentation från personal brister och när man har ett antal boenden att ansvara för så hinner man inte med att besöka boendena varje dag och kolla själv på hur de boende mår.
Tyvärr så införs också ibland dokumentationssystem där som försämrar möjligheten att ha kontroll. Finns olika lagar där SOL är för vårdarna på boendet och HSL för den legitimerade personalen och sekretess mellan dessa olika lagar gör att de olika personalkategorierna inte ens kan läsa om vad den andra kategorin skrivit. En riktig katastrof för vården.