Verkligheten finns i det vackra Oxelösund. Verkligheten finns även runt om i vårt fina land Sverige. Människor befinner sig i den och pratar om den dagligen. Vid köksbordet, på arbetsplatser, vid personliga möten, på sociala medier och lite var som helst. Är det då inte lite konstigt att delar av den verklighet som "vanligt folk" lever i. Kan verka så frånvarande för många av våra förtroendevalda politiker? Eller har vi själva tillåtit våra folkvalda politiker på riksnivå, blivit mer som "frånvarandepolitiker"? Som vi så ansvarsfullt lägger vår viktiga demokratiska röst på, vart fjärde år.
Vi har fått en ökande skara politiker som är frånvarande från helheten, i vårat viktiga gemensamma samhällsbygge. Där värdigheten och respekten ska inkludera alla medborgares rättigheter. Människors tyckande och åsikter ska inte särbehandlas eller uteslutas på grundval av vilket demokratiskt riksdagsparti, som man röstar på. Hur det svenska samhället ska utformas och fungera i verkligheten, är något medborgarnas röst och vilja ska styra.
Istället har vi fått för många politiker som "tror saker" och som jobbar på ett mycket mer egoistiskt, enfaldigt och vinklat sätt. Med vissa utvalda frågor. Som "aktivister" inom opinionsbildning och där man tror att man har personligt tolknings företräde, på väljarnas bekostnad och tyckande. Identitetspolitik har fått verka alldeles för egensinnigt inom den svenska rikspolitiken. Istället för att föra ut det folkvalda förtroende. Som väljarna faktiskt har gett mandat för. Där sakpolitiken har ett stort företräde, före partiers egna maktbegär.