Björn Fredlund (S) ondgör sig i en insändare i SN den 10 september över kritiken mot att det finns politiska partier som ännu inte lämnat Svenska kyrkan. 

”Istället ägnar sig i hög grad de så kallade opolitiska nomineringsgrupperna åt att göra till sin huvudfråga utestängande av andra nomineringsgrupper från framtida kyrkoval”, skriver han.

Här rör Björn Fredlund till begreppen. Det finns inga så kallade opolitiska nomineringsgrupper i årets kyrkoval, det finns däremot partipolitiskt obundna vilket är en avsevärd skillnad. POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) har heller inte för avsikt att utestänga någon nomineringsgrupp från kyrkopolitiken. Det har vi varken vilja eller förmåga att göra. Däremot påtalar vi gärna det olämpliga i att allmänpolitiska partier ställer upp i kyrkovalet. Vi är inte ensamma om det. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén har sagt att det är otidsenligt att partier ska styra kyrkan. Även tidigare ärkebiskoparna Gunnar Weman och KG Hammar tycker det är fel med allmänpolitiska partier i kyrkan.

POSK tycker inte illa om politiska partier, så länge de gör vad de ursprungligen är avsedda att göra. Deras enskilda företrädare får gärna syssla med kyrkopolitiska frågor, bara de låter bli att blanda in partipolitik i sitt eget kyrkliga engagemang. Att vara förtroendevald inom Svenska kyrkan och samtidigt representera ett allmänpolitiskt parti som förtroendevald ställer stora krav på oväld. 

POSK är för en kyrka fri från partipolitik. En kyrka där inte allmänpolitiska åsikter styr utan engagemanget för kyrkan. En kyrka där vi gläds över mångfalden, möter varandra med respekt och talar tydligt om Jesus Kristus.