Att kliva över tröskeln, in i Råbyborgen lördagen den 18 september var som att komma hem. Att Råby vävstuga fyller 50 år är på många sätt oerhört stort. I 50 år har engagerade själar hjälpts åt att hålla vävstugan igång, hitta ekonomi för uppvärmning, samordna beställningar av allehanda mönster och vävgarner. Sett energin dala och gå på topp. Jag själv är född -68 och uppväxt i en helt annan vävstuga, igenkänningen blir så stark. Där satt våra mammor på ledig tid, vävde, samtalade och fick en stund egentid. Dessa sammanhang är så oerhört värdefulla, förutom den faktiska hantverksskickligheten och det oerhörda kunnandet kring just vävning så är det i de här sammanhangen kunskap förs vidare, händernas kunskap från generation till generation. Men också att mötas för att dela samtid. Jag borde ha tagit tillfället där och då som boende i bygden och som kyrkorådets ordförande hållit tal och uttryckt min beundran. Jag tar tillfället här.

Utställningen tog oss med på en tidsresa från 70 tal till nutid i mönster, färger och formgivning. Även vävstugan välkomnade oss besökare och vi fick ta del av alla vackra alster uppsatta i vävstolarna.

Vi som är föreningsmänniskor vet utmaningarna i att hålla jämn energi och få samarbeten att hålla över tid. Ingenting kommer neddimpandes någon annanstans ifrån, ingen annan servar och fixar, allt måste ordnas av egna krafter. För att inte tala om hur det arbetet sedan möjliggjort för medlemmarna att ta sina alster till syföreningsauktioner, basarer och försäljning, som många gånger samlat pengar till välgörenhet. Jag hoppas att vi kommer börja värdesätta kunnandet, hantverket och de vackra alstren än mer. 

Medalj från landshövdingen är det minsta, utställning i Sörmlands museum en självklarhet, en bok utgiven av Nyköpings kommun ett måste. Utnämningen årets sörmlänningar skulle vara helt rätt. 50 år av hantverkshistoria i Råby vävstuga är något att berätta om, glädjas över och stolt lyfta fram.