Gunnar Casserstedt och Larz Johansson skriver att det går att fixa den trasiga bostadspolitiken. Då frågar man sig: Vilken bostadspolitik eftersom det inte finns någon.

Insändarna har ett förslag om att bygga markbostäder på landsbygden som ska passa såväl pensionärer som yngre. Frågan är hur pensionärerna och de yngre ska ha råd att hyra dessa bostäder. Med dagens orättvisa finansieringsregler blir det skyhöga hyror inte minst på landsbygden där lånemöjligheterna inte är de samma som i städerna. Idag subventioneras endast en boendeform, äganderätten, där staten subventionerar genom ränteavdrag 22,4 miljarder för 2022 och rotbidrag med 11,4 miljarder för samma år. För 2023 kommer ränteavdragen att minst fördubblas och kommer att hamna på cirka 50 miljarder. Hur mycket går till hyresrätten? Inte en krona. De sista 4 miljarderna i investeringsstöd tog nuvarande regeringen bort så fort den kom till makten. När ränteavdragen kom till under 80-talet var det för att egnahemmen inte skulle behandlas orättvist efter räntan och räntehöjningarna var högre då än för hyresrätten.

På 80-talet var statliga reglerna mellan bostadsupplåtelserna något som man kallade rättvisa i boendet. Skulle hyresrätten subventioneras med 50 miljarder årligen skulle det vara möjligt att bygga bostäder med en rimlig hyra på såväl stad som landsbygd!