Replik på debattinlägget Massakern i Örebro visar varför M måste bryta med SD
Socialdemokraten Salah Aljamals försöker på ytterst grumliga och osakliga grunder göra Tidöregeringen ansvarig för tragedin i Örebro, det ska ses för vad et är: en ren och skär partsinlaga.
Tänk tillbaka på en annan tragedi, vansinneskörningen 2017 på Drottninggatan i Stockholm där fem personer dödades och gärningsmannen Rakhmat Akilov visade sig ha svurit trohet till terrororganisationen IS. Skyllde då Salah Aljamal våldet i samhället på ”sin” dåvarande vänsterinriktade S-regering, anförd av Stefan Löfven? Nej, då var i stället Aljamal märkligt tyst om den ökande brutaliteten ute på gator och torg. Man kan undra varför.
Varje parti som växer till sig och kommer in i riksdagen, gör så därför att det har svarat mot ett uppdämt behov hos den röstande allmänheten: ibland av hopp, ibland som ett resultat av förtvivlan. Detta har gällt socialdemokraterna 1896 lika mycket som sverigedemokraterna 2010. Bägge partierna – samt de övriga som också just nu sitter där – befinner sig i riksdagen och har fått sina respektive mandat som ett resultat av förändringarna i samhället, och hur väljarna har reagerat på dessa. Med ett koncist uttryck kallas detta för demokrati.
Vi har tvingats uppleva hur människor i hundratal sökt sig från Sverige till det bestialiska IS-kalifatet i Raqqa, hur kriminella grupperingar tagit till ett våld med mord och sprängdåd i en omfattning som saknar motstycke i västvärlden, hur demonstrationståg till synes för Palestina har vrålat ut judehat på arabiska, och hur brottsligheten ätit sig in i våra välfärdssystem för att tömma dem på miljarder och ytterligare miljarder. Men det är alltså INTE Tidöregeringen som på något sätt initierat allt detta, som dagligen splittrar vårt samhälle och får dess grundvalar att skaka. I stället försöker regeringen Kristersson desperat beträda den långa vägen tillbaka mot ett anständigare samhälle.
Och Aljamal bör kanske vara försiktigare i sin kritik, eftersom det redan inom S pågår en interndebatt om att man kanske på sikt ändå borde regera ihop med SD; se till exempel Jan Emanuels debattartikel i Aftonbladet 231214. Politiken har ju, som redan den amerikanske skriftställaren Charles D. Warner konstaterade, förmågan att åstadkomma omaka sängkamrater.