I artikel, SN 20/7, säger sig Hans Ring (HR) vara naturvårdare. Begreppet naturvårdare torde i hans fall få sättas inom citationstecken med tillägget urban.

Jo, vargen, rovdjur, slår svaga individer vilket drabbar älgen då den svagaste, kalven, blir vargamat. Landsbygdens folk och jägare är väl medvetna om detta. Gammal och sjuk älg kan ge vargen rejäl match vilket vargen är väl medveten om. Så det får bli värnlösa kalvar och älgstammen försvagas. Tänkte HR på det? Hjort som HR nämner, är snabbfotad, kan till nöds försvara sig, alltså svårt för vargen som, liksom människan, är lat av naturen. Så det blir istället fåren i hagen. Lätta byten för vargen, lätt fångat, lätt förgånget. Får i hagen är resultat av allmänhetens stora efterfrågan på produkter av får, kött och ull; Vargen ser nu till att vi istället importerar fåret från Nya Zeeland, transport över halva jordklotet. Har HR tänkt det?

Så finns vargen som massmördare. Landsbygdens folk kan identifiera sådan varg och få bort den men här sätter HR och hans gelikar stopp. I norr sköter som bekant samer att slik varg försvinner. När så misstänks ske, dyker staten och HR:s gelikar upp i bygden, annars aldrig.

Södra och mellersta Sverige ingen varg under mer än 100 år. Under tiden makalös tillväxt av vilda klövdjur. Människan, även den urbane, kunde ta promenad i naturen utan risk för vovven.