Det var en gång en liten kuststad som styrdes av en kung som vi kan kalla Måns. En vacker dag fick han en idé, han ville bygga flashiga sjönära bostäder med en fantastisk utsikt över en småbåtshamn. Ett problem var dock att på marken han ville bebygga fanns sedan 1950-talet ett antal sjöbodar och en brygga uppförda av dåtidens yrkesfiskare. Måns har dock en plan och involverar några underhuggare som vi kan kalla Bill, Bull och Boll. I en väl synkroniserad kupp börjar Bill med att säga upp alla cirka 60 båtplatshyrare under förespegling att bryggan är i dåligt skick och ej får beträdas.

Pelle som har hyrt båtplatser där i många år liksom hans far och farbröder före honom konstaterar att det finns några plankor som behöver bytas ut så som det gjorts varje år de 60 år som Pelle minns. I övrigt fungerar bryggan utmärkt och med tanke på att Bill får in cirka 150 000 kronor om året på båtplatsavgifter så borde pengar inte vara en trång sektor.

Bull vill inte vara sämre så han går genast ut med att bärigheten vid kanalstranden är dålig och därför ska upplagda båtar och vagnar bort så fort som möjligt och vägen framför bodarna stängs av omedelbart för biltrafik. Allt detta innan man ens gjort någon geologisk undersökning över huvud taget. Pelle tycker att Bull verkar vara en dramaqueen, för han har sett i över ett halvsekel att erosionen gjort vad erosioner gör, det vill säga tar med sig jord och lera från strandbanken med hjälp av nederbörd, vågor och hög och lågvatten. Pelle uppskattar att cirka en halv till en meter av strandkanten har åkt ner i kanalen de senaste 50 åren, det innebär att om cirka 500 år börjar det bli riskabelt att köra bil på nämnda väg.

Boll har i uppgift att sätta käppar i hjulet för sjöbodsägarna och höjer godtyckligt arrendet med nästan 200 %, dessutom vill han försämra avtalet till att gälla 1 år i stället för 5 år. Detta gör det möjligt för kommunen att säga upp sjöbodsägarna/arrendatorerna sommaren
2025.

Pelle och alla andra sjöbodsägare ser nu ett skräckscenario framför sig, att bryggan får stå
för fäfot och förfalla, sjöbodarna försvinner och hela området blir en symbol för ett gigantiskt snedtänk när inget byggbolag vill bebygga en mark som är högst olämplig av många skäl, samt att det inte finns någon efterfrågan på dyra bostäder.

Men alla sagor ska ju ha ett lyckligt slut. Så en vacker dag när Pelle och hans kompisar har
lämnat jordelivet och många tronföljare passerat revy kanske en ny Måns intar tronen och kommer på den strålande iden att man kanske skulle muddra kanalen, bygga ny brygga, stämpa för att få stopp på erosionen och som grädde på moset uppföra en rad med
pittoreska sjöbodar.

Obs! Alla eventuella likheter med verkliga personer är avsiktliga.