Sedan årsskiftet har vi kunnat ta del av hur SD slår sig för bröstet i sociala media. De hyllar att de lyckats pressa regeringen att kraftigt sänka reduktionsplikten i bensin och diesel. Att priserna sjunkit beror delvis på detta. Men i vanlig ordning bortser man från att det som påverkar priset mest är spotmarknaden.

Är det bra eller dåligt att priset sjunker på petroleumbaserade drivmedel? Det får var och en avgöra. Men det är rimligt att ta med i bedömningen vilka andra effekter beslutet får. Om man lyssnar på vad drivmedelbranschen och bilbranschen säger, så låter det så här. Försäljningen av elbilar rasar. Det ser man redan nu. Försäljningen av bilar som drivs av fossila bränslen ökar. Framför allt dieselbilar. Drivmedelsbranschen hävdar att stora planerade investeringar för att producera biodrivmedel stoppas. Om de investeringarna hade genomförts skulle det leda till att biodrivmedel på sikt skulle bli billigare än petroleumprodukter. Det som produceras i Sverige idag, kommer att gå på export.

De kalkyler som tagits fram, pekar på att enbart minskningen av reduktionsplikten i drivmedel, per år, genererar att utsläppen av koldioxid ökar med 10 miljoner ton per år. Är det bra eller dåligt?

Argumentet för beslutet att minska reduktionsplikten är att det ska bli billigare att köra bil. Särskilt de som bor på landsbygden säger man att man värnar om. Det är behjärtansvärt. Men de som framför allt gynnas, är de som bor på större orter och kör bränsleslukande bilar. Det hade varit bättre att rikta stödet till de som man säger sig värna om. Detta får mig onekligen att tänka på pojken som kissade i byxorna. Det här är ett kortsiktigt, populistiskt beslut, som skjuter problemen framåt, till kommande generationer. SD slår sig för bröstet. Vi andra tar oss för pannan.