I tider med en haltande ekonomi befinner sig flera av våra branscher i en svår situation, det är lätt att tänka på hur flygbolagen har slagits ut och därmed glömma bort den så viktiga sjöfarten.
Sverige är ett av de länder i Europa med längst kustlinje. Vårt land kan helt enkelt klassas som en ö. Våra nordiska rederier och i förlängningen medarbetare utgör en viktig del i transportkedjan för såväl import och export. Utifrån myndigheternas och ländernas rekommendationer har flera branschföretag gått från att stå på flera ben till enbart ett.
I vanliga fall vilar verksamheten på fyra ben: frakt, personbilar, ruttresenärer och kryssningsresenärer, i nuläget finns bara frakten kvar. Det är inte konstigt att personal varslas och arbetstillfällen går förlorade.
Förhoppnings kommer vindarna vända men just gungar det rejält, och den som en gång brutit benet vet att det är svårt att hanka sig fram på ett ben.
Inrikesminister Mikael Damberg har i media uttryckt sin frustration över hur vi svenskar särbehandlas när våra nordiska grannar nu inleder bilaterala avtal om resandet, avtal där Sverige lämnas utanför. Det nordiska samarbetet är i fara, precis som jobben! Jag har full förståelse för Mikael Dambergs känsla. Jag hoppas innerligt att han och våra grannländers regeringar verkar för att rädda såväl arbetstillfällen, företag och vårt nordiska samarbete.