Jag har inte röstat på Sverigedemokraterna men jag känner flera som har gjort det.

Jag ska inte ens behöva skriva ovan inledande mening eftersom demokratins principer bygger på en person/en röst oavsett inkomst, utbildning eller andra faktorer. Därtill kommer valhemligheten. Eller, förresten, vi kanske ska "brännmärka" de som röstar på SD? 

Självfallet är märkningstänket befängt, men det är onekligen konstigt att ingen vill kännas vid det faktum att en femtedel av de röstberättigade faktiskt röstade på SD till riksdagen i år. Det är väldigt många röster som inte kan, ska eller får, ignoreras.

Som statsvetare har jag därför svårt att förstå logiken i upprördheten över valresultatet och att en ny regering snart är på plats, en regering som utifrån ideologiska övertygelser, har en konservativ agenda för ögonen. Tillräckligt många svenskar vill ju uppenbarligen gå den vägen, och det måste respekteras.

Eller uttryckt på ett annat sätt – om man nu hatar SD och den tillträdande regeringen – då hatar man ju också våra demokratiska spelregler. Och vad skulle alternativet till folkviljan vara då? Att jag och andra statsvetare får bestämma samhällets utformning?

Eller ska kungen ha makten? Armén? Riksbanken? Du?