Skjutningar i samhället – vems fel är det?

Senaste månaderna har vi sett förlusten av värdefulla ungas liv i flera skottlossningar i Sverige, mest i de områden där integrationen beskrivs som misslyckad, skriver Awes A. Osman, Nyköpings folkhögskola.

Senaste månaderna har vi sett förlusten av värdefulla ungas liv i flera skottlossningar i Sverige, mest i de områden där integrationen beskrivs som misslyckad, skriver Awes A. Osman, Nyköpings folkhögskola.

Foto: Johan Nilsson/TT

Insändare2021-09-26 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De senaste månaderna har vi sett förlusten av värdefulla ungas liv i flera skottlossningar i Sverige, mest i de områden där integrationen beskrivs som misslyckad. 

I stället för att fokusera på lösningen på problemet börjar människor prata om offrens familjesituation och ursprung. Det är föräldrarna och den miljö barnen växer upp i som påverkar deras framtid. Barnen blir vad samhället gör dem till.

Föräldrarna behöver få kunskap och stöd för att kunna hantera livet i ett nytt land och samtidigt uppfostra barnen på ett sätt som passar in i den nya miljön och deras egna religiösa och kulturella värderingar.  

Problemet behöver hela samhällets uppmärksamhet. När en flyktingmamma står vid dörren till ett europeiskt land accepterar de henne och garanterar hennes säkerhet och ett liv i landet. Vad betyder denna flyktingstatus? Betyder det att den här mamman, som korsat flera hav och många svårigheter för att nå en säker plats på jorden, bara behöver skydd och mat? Och har hon kunskaper som ger henne förmågan att leva det västerländska livet som vilken annan medborgare som helst? Nej! Det finns många hinder som uppstår på grund av kulturella skillnader. Samma mamma skulle ha lyckats lösa problemen om hon levde i en annan kultur.

Det är värdlandets ansvar att utrusta och hjälpa den nyanlända flykting med allt som kan göra hennes liv anpassat till situationen i det nya landet. Det räcker inte med SFI, mat och sjukvård.

Det finns en annan faktor som ofta glöms bort när problemen med ungdomsvåld tas upp i Sverige. Det är det faktum att även poliser kan ha en partisk och grundlös uppfattning mot en viss grupp, ett land eller en kultur. De är definitivt utbildade för att inte visa och använda några personliga känslor i sin yrkesutövning. Men, som alla människor, kan även poliser ha fördomar ­- de kan ogilla alla araber, eller svarta. En polis kan hata en viss grupp unga svenskar från ett visst etniskt ursprung medan de är i tjänst. Varje liten del av ett sådant hat kan leda till att ungas liv går förlorade.

Vackra, unga, somaliska ungdomar skulle ha levt idag om alla - du och jag, polisen, skolor, kommuner, föräldrar, invandrarna, alla som har koppling till problemet - skulle ha agerat mycket tidigare. 

 
 
 
 
 
 
Läs mer om