En blomma i ett växthus behöver rätt näring och solljus i rätt mängd. Blomman kräver uppmärksamhet, det går inte att bara vräka på med vatten och näring. Nej, varje blomma är unik vilka behov den har.
Även barnet har stora behov av att just hon får bli sedd och lyssnad på, att bli bekräftad både då hon gör rätt eller då hon gör fel. Vissa barn passar undervisningen utmärkt och de har hur lätt som helst att ta in undervisningen. Andra barn behöver mer hjälp för att komma ut på banan, men väl där är ofta skillnaden mycket liten när väl kunskapen sjunkit in.
Men för att det här över huvud taget skall vara möjligt måste vi ha en trädgårdsmästare som har kunskap om blommor och som älskar blommor, har både tid och lust att se alla blommor växa sig starka och utvecklas till vackra blommor. I skolan behövs rätt utbildade människor som älskar barn på samma sätt och har både tid och lust att se varje individ och kan hjälpa alla att nå sin fulla potential och blomma ut till de vackra individer de kan vara.
Om nu hemska tanke! Trädgårdsmästaren helt plötsligt blir mer kär i pengar än hans blommor. Han börjar odla enbart för att tjäna pengar på sina blommor. Han börjar då med att bara odla de blommor som han får mest pengar för, de eventuella blommor som inte hänger med det snabba växttempot hamnar så klart i komposten. Jord, sol och näring köps så billigt som möjligt, det ger den största vinstmarginal.
Att släppa in vinstintresset i skolan var ett stort misstag. De aktiebolagsdrivna skolorna har inneburit minskad offentlig insyn, skolsegregation med bortsorterade barn och skattepengar som försvinner till vinster i bolag utanför skolan och skattebefriade länder. Den minskade offentlig insynen fråntar kommunen möjligheten till långsiktig planering av skolans dimensionering. Vänsterpartiet har länge kämpat för att det här dysfunktionella skolsystemet inte ska vara möjligt.