Jag är en stark företrädare för ett likvärdigt samhälle, där alla får samma möjligheter oavsett klass eller bakgrund. I vår demokrati borde detta vara självklart och skolan borde stå som ett stadigt moment för dessa värden inte minst utifrån sitt kompensatoriska uppdrag. De siffror som Skolverket nyligen presenterade pratar dock ett annat språk, ett språk som borde få oss att reagera i en tid av förortsproblematik, kriminalitet och gängskjutningar. Av 112 000 som slutade årskurs nio i våras var 84,3 behöriga till gymnasiet och de siffrorna är enligt statistik likvärdiga med tidigare år. När vi tittar på föräldrarnas utbildningsbakgrund blir siffrorna riktigt alarmerande då vi tittar på likvärdighet. 92,8 % av eleverna som har föräldrar som har studerat efter gymnasiet får allmän gymnasiebehörighet, medan endast 75,7 % vars föräldrar enbart läst på gymnasiet kommer in på ett gymnasieprogram. Det är en enorm skillnad, tittar man på skolans uppdrag i att ge samtliga elever liknande möjligheter här i livet är detta mycket mörka siffror. Särskilt då vi vet att en misslyckad skolgång bär med sig flera faktorer senare i livet som är förödande för individen. Faktorer såsom psykisk och fysisk ohälsa, tidigare död, vägar in i kriminalitet. Alla förlorar på ett samhälle där likvärdigheten sätts ur spel. Där klass och bakgrund spelar roll för vägen till ett arbete samt ett självständigt liv. Orsak och verkan spelar roll i en tid av populism, syndabockstänk och enkla lösningar. Siffrorna här talar sitt tydliga språk. "Sorteringen" är uppenbar och får stora konsekvenser för samhället.