Angående nyhetsartikeln "Utredningar om våld mot barn startas för sent" SN den 19/10.

På alla orosanmälningar borde en skyddsbedömning ske med tanke på att vi alltid ska se till barnets bästa, rätt till liv, överlevnad, utveckling, delaktighet och rätten att bli hörd. Barn som far illa och av den/dom som ska vara tryggheten, kärlek och omsorg.Det är en enorm psykisk påfrestning för barn att kämpa med att vara lojal mot sin/sina förälder/föräldrar.  Om man lever i en dysfunktionell familj berättar man inte, första, andra eller tredje gången i samtal om hur man har det hemma och hur man mår. Barn behöver få uttrycka sig där det finns värme och trygghet.

Barnet visar på många olika sätt att de behöver hjälp. Det kan de göra genom att visa missnöje, genom att tycka om viss sorts musik och där texten i låten får tala, huvudvärk, magont, inte vill gå till skolan. När förälder upplever att inte ha kontroll, då egot är som mest aggressivt och utsätter barnet för härskarteknik, som till exempel isolera barnet från syskon, anhöriga, manipulera, utfrysning, lova och inte hålla sitt ord.

Där allt går ut på att höja förälderns status, bete sig på ett visst sätt som sätter föräldern i rampljuset. Barnet är verktyget och ska vara till lags i alla lägen. Med det tragiska utfallet med Esmeralda i Norrköping skickar IVO genom beslutet en tydlig markering till alla Sveriges kommuner om att alltid sätta barnets bästa i fokus. Det går att göra inom befintlig lagstiftning.