Den förre riksdagsledamoten, moderaten Erik Bengtzboe är lyrisk efter åklagarens beslut att inte väcka åtal för de tvivelaktiga ersättningar Bengtzboe kvitterat ut av landets skattebetalare. Bengtzboe verkar vara mycket lättad, det kan man förstå. Han skriver bland annat att ”jag älskar er alla” och att det ”känns obeskrivligt skönt att få upprättelse”.

Fakta i fallet är att åklagare Bengt Åsbäck valt att inte väcka åtal med motiveringen att lagen är alltför otydlig. Fakta är också att Bengtzboe tagit ut ca 150 000 i hyresbidrag och traktamenten genom att skriva sig i sin mammas sommarstuga, detta samtidigt som han i verkligheten bott med sin familj i Stockholm.

Bengtzboes parti benämnde sig vid helgens partistämma som landets skattesänkarparti. Inom parentes lanserar partiet en skattepolitik som ger störst skattesänkningar till dem som har de högsta inkomsterna.Man markerar också tydligt att utgifter i form av olika bidrag ska stramas åt. Vågar man hoppas på att partiet börjar med att strama åt den typen av bidrag som Bengtzboe tyckt sig ha rätt till? I samband med att denna nyhet avslöjades, var stödet för Bengtzboe stort från det lokala och regionala partietablissemanget. Kvarstår det stödet?

Att inte bli åtalad för bedrägeri är inte detsamma som att få upprättelse och ett kvitto på att man har agerat korrekt och moraliskt försvarbart. I det avseendet är ”fallet Bengtzboe” ett talande exempel. Att åklagaren inte väcker åtal i detta ärende, måste rimligen också vara en signal till landets riksdagspolitiker om att regelverket måste ses över.