Insändare: Sluttjatat om Lövsta ungdomshem

Ungdomsvårdsskolan Lövsta var från starten 1940 ett statligt prestigeprojekt. Socialstyrelsen var trygg huvudman i 45 år. Men det var påfrestande för rikets politiska ledning att vara ansvarig för en kritiserad och dyrbar ungdomsvård, så den överlämnades till landstingen och kommunerna.

Landsting och kommuner hade under de här fyrtiofem åren lämpat över ungdomar som deras fosterhem och institutioner inte klarade av till de statliga ungdomsvårdskolorna. Självklart blev inte landstingen och kommunerna bättre på att ta hand om de allra stökigaste tonåringarna för att de fick ta över statens institutioner. Erfarenhet och kunskap saknades och misslyckandet blev totalt. Efter tio år ansåg sig staten vara tvingad att ta tillbaka ansvaret för den tunga ungdomsvården.

I det läget bildades SiS, Statens institutionsstyrelse. Den nya myndigheten ärvde från Socialstyrelsen två tjänstemän som tio år tidigare handlagt ungdomsvårdsskolefrågor. Bortsett från deras kompetens var SiS ännu sämre rustad för sitt uppdrag än vad landstingen och kommunerna varit. Men man kämpade på. För Lövstas del i nära fyrtio år innan SiS kapitulerade och institutionen lades ner. Under åren fick SiS utstå hård kritik och ledningsbytena på institutionen var många. Personalstyrkan blev gradvis utarmad. Specialfastigheter Sverige AB, som var hyresvärd för institutionen, gjorde krampaktiga försök att rädda verksamheten genom att göra institutionen mer lik ett fängelse.

SiS köpte sig loss från hyresavtalet med Specialfastigheter. När institutionsområdet stått tomt, men vårdats och vaktats i nära fem år, sålde Specialfastigheter fastigheten till entreprenören Ling Luo som bildade Lindev Lövsta AB. Ling Luo har inte bestämt sig för vad hon ska ha de tjugo byggnaderna och de femtio hektaren mark- och sjöfastighet till. Under tiden Ling Luo funderar återtar naturen vad människan skapat.