Senaste kartläggningen inom äldreomsorgen i Oxelösund av 295 tillsvidareanställda personal. Enhetscheferna anser att 98 procent av de anställda har tillräcklig god förmåga att uttrycka sig på svenska. Läsförståelse såväl som förmåga att dokumentera i skrift var något svagare men ändå på en god nivå, det bedöms till 96 procent. Marginellt sämre bedöms talförståelse hos personalen, där 95 procent anses ha tillräcklig förmåga.
Mer anmärkningsvärt, för att inte säga helt orimligt är, att fyra tillsvidareanställda medarbetare inte klarar av vare sig skriva, läsa, förstå eller uttrycka sig muntligt i svenska. Hur går till när personal rekryteras inom äldreomsorgen som ska ta hand om våra äldre och andra grupper som har behov av god service, vård och trygghet.
Det har även identifierats i företrädesrätt(LAS), cirka 40 personer med språksvårigheter. Hur har dessa hamnat på företrädeslista utan kunskap i det svenska språket?
Frågor som behöver svar av Socialdemokraterna är:
Hur tillses att språkkompetens finns så att exempelvis felaktiga doser med medicin inte delas ut med eventuella förödande konsekvenser?
Hur tillses att rätt kunskap och kompetens finns hos personal så att inte säkerheten äventyras?
Bemöter vi våra äldre på ett respektfullt och värdigt sätt om vi inte förstår varandra?
Detsamma gäller för personalen, försvåras arbetsmiljön för alla inblandade?
Hur kan man hamna på företrädeslistan om inte svenska språket finns?