Runt om i landet genomförs nu stora nedskärningar på välfärden. Skola, vård och omsorg får stryka på foten på grund av regeringens obefintliga krispolitik. I årets budget höjdes statsbidragen med 6 miljarder, trots att SKR bedömer att kommuner och regioner skulle behöva minst det dubbla bara för att behålla dagens bemanning. Nästa år räknar SKR med ett underskott i kommuner och regioner på 24 miljarder om inga åtgärder vidtas.
I Gnesta har vi en moderat riksdagsledamot, Ann-Sofie Lifvenhage, som också är vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag undrar vad hon tänker när hon hör kommunens tjänstemän berätta om det nattsvarta ekonomiska läget som hon själv med sina beslut i riksdagen har varit med om att skapa?
Under årets första tre månader visar grundskolan i Gnesta ett underskott på cirka 5 miljoner, som på något sätt ska vändas till budget i balans under resten av året. För det krävs mycket drastiska åtgärder. Elevassistenter behöver sägas upp, rätt till fritids och skolskjuts begränsas till lagens minimum, möjligheten att ta in vikarier begränsas, lediga tjänster hållas vakanta, för att bara nämna några aktuella förslag som fortfarande är långtifrån tillräckliga. Och det blir alltså betydligt värre nästa år om högermajoriteten i riksdagen inte agerar.
När svångremmen ska dras åt är det mycket svårt att se hur de senaste årens trend mot fler behöriga lärare i Gnestas skolor ska kunna fortsätta. Tvärtom är risken stor att den svenska skolans stålbad får ännu fler duktiga lärare att ompröva sitt yrkesval helt och hållet. Är det ett pris Moderaterna är redo att betala?
Står Gnestamoderaterna bakom regeringens nedskärningar?
Per Sicking (V) oroar sig över hur underskottet kommer att påverka Gnestas skolor. Arkivfoto
Foto: Andreas Tun Hedfors
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.