Den senaste stora skattereformen i Sverige skedde på 1990-talet. Femhundra ändringar har sedan gjorts i vårt skattesystem. Varför? För att olika partier driver olika frågor, som de kan vinna röster på: avdrag, tillägg, undantag, lägre skatter. Valrörelser är närsynta: mandatperioden och partiintresset kan vara viktigare än långsiktigheten och samhällets sammanhållning.
Man skulle kunna tro att våra skatter är vår metod att hjälpas åt att skapa, stärka och försvara ett bra liv för alla. Men skattediskussioner handlar ofta om att kunna slippa undan skatter. Att skatteplanera kan ge möjlighet för miljarder tänkta svenska skattekronor att ”utvandra” till skatteparadis. Den utvandringen av pengar kan årligen gå jämnt upp med årskostnaden för invandringen av medmänniskor. Vägen till Barbados är öppen. Porten till Sverige drar vi gärna igen.
Vi som trodde att medansvar, ”laget före jaget” och solidaritet var själva idén med skatterna: är vi en utdöende art? Vi är nog många som inte begriper oss på skattesystemet, det vildvuxna skatteträdet. Man kan lära sig trädbeskärning. Skatteträdet skulle kunna befrias från många grenar och kvistar. Ljus och luft gör gott.
Man skulle kunna låta alla betala samma andel av sin bostads värde i skatt. Låta pensionärerna få ett ”boskatteavdrag” och betala max 4 procent av sin disponibla inkomst i fastighetsskatt. Då skulle många av dem slippa lämna sitt hus.
Man skulle kanske våga fundera på att minska, eller rent av ta bort, det märkliga ”jobbskatteavdraget”?
”Låginkomsttagare” (vilket ord för ”människa”) skulle kunna bli befriade från skatt över en viss nivå? Många flera som bor i ”socioekonomiskt utsatta områden” skulle kunna klara sig då.
Man skulle kunna bestämma enkla, gemensamma nivåer för all moms på varor och tjänster och på kapitalinkomster – det skulle göra livet enklare.
Vårt möte med coronapandemin har avslöjat en del om oss. Fattigdom och ålderdom har skördat flest offer. Vår samhällsgemenskap måste bli en starkare, gemensam väv. Här behövs alla inslag, färger, bakgrunder, erfarenheter. Förnuft, vetenskap, kulturer, religioner – och vanligt enkelt så kallat bondförstånd – växer numera snabbt ihop till en växande och orolig insikt: Vi är varandras. Här på denna vår enda boplats, planeten Tellus. Och här kan gärna största brödbiten gå till den som är hungrigast.