Det verkar som om svensk utrikespolitik har två ansikten. Ett ja till ukrainska nationalismen men att ligga lågt med kurdernas kamp för ett nationellt territorium. Det finns ingen skillnad på kurdernas kamp för nationalismen eller ukrainarnas kamp för nationalismen (om än begränsningar vad gäller Krimhalvön, Donetsk och Luhansk, då majoriteten är ryssar). Men det finns en hämsko för svensk regering i nutid att bejaka kurdernas kamp i norra Syrien. Nämligen svensk ansökan till medlemskap i Nato! 

Den svenska regeringen har en tvångstanke att gå med i Nato. I och med denna tvångstanke ligger svenska regeringen lågt med att fördöma Turkiets intrång i norra Syrien i det att bekämpa kurders nationella strävan om en självständig stat. Därmed spelar svenska regeringen två ansikten utåt om vilka befolkningar som har rätten till sitt eget territorium.

För övrigt vad gäller nationellt självbestämmande tycks vår svenska regering fullt involverad i att Ukraina ska ha nationellt självbestämmande ifrån Ryssland. Vad gäller svenskt nationellt självbestämmande tycks vår nation vara helt uppslukad av EU. EU bestämmer / tar beslut i vår nation.

Är våra svenska politiker blinda om vem som bestämmer i Sverige? Och varför måste svenska politiker engagera sig för andra staters nationalism, när de sitter i eget glashus om att EU är styrande för svensk inrikes- och utrikespolitik?