Vi diskuterar form och innehåll i svensk asylinvandring. Långsiktighet och hållbarhet är rimliga krav. Hur långsiktigt och hur hållbart? Idag flyr 80 miljoner människor undan krig, förtryck och annan skräck. Siffran växer snabbt, både på kort och lång sikt.
FN:s flyktingorgan, UNHCR, arbetar också med det långsiktiga perspektivet. Där är utsikten skrämmande. Strömmar av klimatflyktingar söker sig redan undan omöjliga livsvillkor: öknar breder ut sig, skogar skövlas, länder sjunker i havet, eld bränner sönder livsmöjligheter. Vi diskuterar volymmål, inriktningar och långsiktiga hållbarheter. Vi kan då också höja blicken och vidga synfältet: UNHCR bedömer att vi om trettio år har en volym klimatflyktingar på minst tvåhundrafemtio miljoner människor. En högsta volym beräknas till en miljard.
”Naturkatastrofer” fanns till ganska nyligen i den svenska utlänningslagen som en skyddsgrund för flyktingar. Numera saknas denna skyddsgrund. Vi lever alla i en värld där risker för storkrig mellan världens nervösa ledare måste vägas samman med våra självförvållade klimathot. I vår stillsamt vilsamma del av världen har vi nu att bedöma vår förmåga att handskas med vår omvärld. Kanske måste vi pröva denna förmåga mot sannolika flyktingströmmar: en del av dessa flodvågor kommer att röra sig åt vårt håll.
Vi kan inte från vårt håll besluta om gränserna för klimatförnekande och kanske krigslystna världsledares aktiviteter. Men vi kan göra klokt i att inse svårigheten att lita på långsiktigheten i våra volymmål och riktmärken.