En grundbult i den svenska strategin gällande covid-19 skulle vara att skydda de äldre. De extremt höga dödstalen per capita bland äldre i Sverige jämfört med våra grannländer visar att denna del av strategin totalt havererat, både vad gäller smittskyddsåtgärder och adekvat medicinsk vård. Inte minst gäller detta våra äldre på särskilda boenden.
Missförhållanden avseende det medicinska omhändertagandet har nu synliggjorts av såväl anhöriga som personal och även av ett flertal experter med lång erfarenhet av äldrevård, personer som sett hur det fungerat i verkligheten och inte lutar sig mot myndighetsstatistik som framtagits före covid-19 pandemin. Med basal sjukvård som näring, syrgas, proppförebyggande behandling och vid behov antibiotika skulle många människoliv ha kunnat räddas. Men lösningen har istället i flera dokumenterade fall varit palliativ vård, som ofta ordinerats per telefon och utan den rätt till läkarundersökning som borde ha varit självklar inför så viktiga beslut.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har följaktigt initierat en granskning av verksamheterna efter tusentals anmälningar om brister. Det är därför sorgligt och anmärkningsvärt höra hur avdelningschefen på Socialstyrelsen Thomas Lindén och Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren på sedvanligt myndighetsmaner intar försvarsställning och fortfarande hävdar att vårdnivån generellt är rätt så god i äldreomsorgen och att den medicinska bedömningen görs utifrån individens behov. Flera vittnesmål från verkligheten visar att detta inte är sant.