Kaffet fastnade i vrångstrupen när jag i direktsänd tv hörde talmannen Andreas Norléns reflektioner kring statsminister- och budgetomröstningar. Enligt utsago tog Norlén i samtal med Magdalena Andersson upp hur hon skulle agera om den situation uppstod, som nu uppstod. Hennes försäkran, att hon regerar oavsett budget, avgjorde.
När MP sedan rakryggat lämnar scenen, då har talmannen mage att ensidigt anklaga MP för att vara ansvariga för den ”cirkus” som uppstod. I en bisats medges, att han kanske borde förhört sig om MP:s inställning i frågan, men anser att ansvaret vilar på MP.
Talmannen är vald att leda arbetet i kammaren och borde naturligtvis tänkt igenom alla möjliga scenarion inför omröstningen. I mina ögon bär han det stora ansvaret, och jag tycker att det är skamligt att ensidigt beskylla MP, och jag uppmanar talmannen att be Miljöpartiet om ursäkt för sina uttalanden.
Det är också en gåta varför omröstningarna inte skedde i omvänd ordning, dvs budgetomröstning före statsministeromröstning. Märkligt är också att ingen som helst kritik riktas mot C, talmannens gamla Allianskollega. Ingen kan väl förvånas över att talmannens neutralitet och opartiskhet ifrågasätts?