Nu är jag rejält trött på dig som kör otroligt snabbt med din cykel i en allmän skog, ibland till och med på utmarkerad ridled och inte saktar ner när du ser en häst, eller ens när du blir ombedd. Även du som är ute och löptränar och bara springer rakt på utan att sakta ner till gåfart när du passerar oss, inte ens när du är på en armlängds avstånd och inte ens när vi ber dig. Du har inte tid tydligen.
Jag är även rejält trött på dig som kör om alldeles för fort eller kör upp och ligger och trycker med din bil två meter bakom min häst och mig när vi är ute och rider trots att jag signalerat att vi strax ska svänga av - och nej, det fanns inte plats för dig att passera oss.
Jag vill tro att ditt beteende bottnar i okunskap. Att du inte har en aning om att hästen jag sitter på egentligen är ett 500 kilos flyktdjur som kan vara rädd för fordon eller bli rädd för oväntade saker. Det må se hur stabilt och tryggt ut som helst när du möter oss. Att jag som ryttare har all kontroll i världen - men låt mig upplysa dig om att om min häst blir rädd så har jag ingenting att sätta emot. 500 kilo gör precis vad den vill i det läget. Den flyr, i vild panik, vart som helst. Det kan innebära att den tar ett steg rakt ut i trafiken utan att du ens hinner reagera. Den kan kasta sig rakt ner i ett dike. Den kan meja ner dig. Jag kommer med allra största sannolikhet att ramla av och då kan du fundera över vilken skada du kommer att ha orsakat mig. I bästa fall hjärnskakning eller något benbrott, i sämre fall en ryggskada eller till och med ett dödsfall. Nu är du upplyst och jag hoppas att du slutar vara så nonchalant när du träffar oss.