Två killar. Båda 18 år gamla. Båda likadana CV. Båda erfarenhet av butiksarbete sedan tidigare. Finns bara en sak som skiljer dessa två åt – den ena söker sommarjobb efter sommarjobb och nekas vart han än vänder sig. Pratar och skriver perfekt svenska. Men! Invandrarbakgrund. Den andra får ett jobberbjudande direkt och erbjuds dessutom att få börja helgjobba redan nästkommande helg. Svensk. Har vi sjunkit så lågt, att vi enbart går på hudfärg när vi låter arbetsvilliga ungdomar få in en fot i arbetslivet?

En annan butik och annan situation. Killen blev lovad sommarjobb efter tre veckors praktik och blev överlycklig för det. När praktiken tar slut och killen säger "Vi ses i sommar då" så får han till svar "Va? Nej! Det har vi aldrig kommit överens om... Finns inget skriftligt så har det inte hänt".

Usch och fy.