Angående den just nu omskrivna tystnadskulturen i äldreomsorgen i Oxelösund. Var ska jag börja? Min spaning är, som före detta medarbetare, att i Oxelösunds kommun råder denna tystnadskultur i flera verksamheter.
Politiken säger sig inget veta om denna kultur, konstigt då vi är flera medarbetare som under åren 2021-2022 försökte larma om vår bristande arbetsmiljö i socialtjänsten. Underförstådda hot, avstängningar, gap och skrik på medarbetare och chefsbyten. Chefer och medarbetare som inte håller med får gå. Känns det igen?
Flera modiga socialsekreterare gick ut med sina namn och beskrev den situation som de skulle utföra sitt viktiga arbete i just denna tidning. Olämpliga släktskap som gör det svårt för medarbetare att verka och utvecklas på ett sunt sätt. Dåvarande vård- och omsorgsnämndens ordförande och kommunchef hade inte hört något om tystnadskultur i verksamheten, men kände ändå tillit till högsta ledning.
Konstigt, det låter så bekant i mina öron?
Även HR och personalchef ser/vet vad som pågår men det får ändå fortgå. En medarbetare som blir kränkt av sin chef var ska den vända sig? En visselblåsarfunktion finns sedan i somras, hur används den?
Det sorgliga är att det inte finns någon ödmjukhet, ingen förmåga att våga blicka inåt och erkänna, det här har vi inte gjort bra men vi ska försöka rätta till. Transparens och öppenhet borde prägla en offentlig verksamhet, men istället letar man syndabockar och nu var det väl passande att en chef fick gå. För nu är väl problemet löst, Dag och Johan? Som sagt denna tystnadskultur finns i flera verksamheter och på alla nivåer.