De sista vargarna i Sörmland sköts på 1840-talet. Landsbygdens befolkning drog en lättnadens suck efter att i hundratals år kämpat för att bli kvitt tamboskapens värste predator. Därefter var den Sörmländska miljön utan denna toppkonsument i näringskedjan under 150 år. Så vitt jag förstår påverkades inte naturen negativt av att vargen försvann. Människan tog vargens plats som toppkonsument och tamdjuren fick leva i frid.
Den viktiga principen att värna om mångfalden har givetvis bidragit till att vi nu åter ska lära oss ett förhållningssätt till varg. Kostnaderna för att etablera de här rovdjuren över hela landet utom renskötselområdet har emellertid varit och är givetvis betydande. Journalister har försökt få klarhet i ekonomin runt detta med vargförvaltning utan att lyckas.
När nu populationen utökas i vårt landskap kan konsekvenserna bli förödande för de som bedriver tamdjurshållning.
Fårägarna har i flera år haft stora problem med vargar och nu tycks också nötboskapens förvaltare ha blivit drabbade. Kvigor och kalvar flyr genom stängsel i panik och måste letas upp miltals från hemmahagen! Det kan knappast vara något annat än vargattacker som orsakar sådan panik. Om det visar sig vara en realitet kommer då länsstyrelsen att ersätta djurhållarna för detta merarbete: att i flera dagar eller veckor leta efter och samla in bortsprungna djur?
Samerna som bedriver renskötsel får ersättning ur statskassan för varje förlorad ren med ca 5000 kronor. Frågan kvarstår: vad har "Projekt Varg" kostat och kommer att kosta det svenska samhället?
Tacksam om någon kan ge mig ett svar.