En följetong i SN handlar om Svenska kyrkan i Trosa församling. Andra organisationer kan ibland skärskådas på liknande sätt. Åtgärder vidtas, myndigheter utreder, ledningar byts ut men allt fortsätter. Och fortsätter.

Organisationer kan ibland vara svåra att arbeta i eller styra. Kommuner, regioner, kyrkliga församlingar är ibland knepiga arbetsplatser. Vad beror det på? Man talar inte tillräckligt mycket med varandra, i styrelser och arbetsgrupper. Den viktigaste frågan handlar om vilket uppdrag man tillsammans har i den organisation man arbetar. Vad är egentligen ”meningen med föreningen”?

I en kristen församling bör väl den gemensamma frågan vara: Vad vill Gud ha gjort här? Här och nu? Vad behöver Gud oss till?  

Om man inte hinner eller vill tala med varandra om vad som är den djupaste meningen blir det ofta svårt. Om man inte tillsammans kan samtala sig fram till så att man äger en gemensam insikt i varför man finns i organisationen blir det alltför svårt att känna styrka, glädje och inspiration. Kommunikation gäller!

Vad vill Gud ha gjort i Trosa? Hur går det till att skapa den gemensamma ivern, lusten, lidelsen, inspirationen att arbeta i organisationen kyrkan? Kanske genom att göra som Gud själv: Stiga ned från himlen? Landa på jorden? Leva nära? Och göra som Jesus: Se sig omkring, lyssna, uppmuntra, lära av varandra? Eller den heliga Anden: Lära sig lita på att andliga krafter finns, att varsamhet och tröst fungerar, att glädje kan delas?