Kärleksbrev till en hjälpsam man i stor vit bilbuss och en ung kvinna i postnordbil.
Med GPS som slutat funka och otålighet som börjat dunka, farande runt den 9 januari i vackra Trosa. Vännens adress ja! Men hur ställa min kosa? En tålmodig man i vit bilbuss sa hur jag skulle köra. Tydligt hur jag svängarna skulle göra.
Men ack! Minnet svek. Hamnade bak Trossen, blev inombords blek. Då kom ung kvinna i Postnordenbil, beskrev vägarna utan tvivel. Svarade helt enkelt exakt som en vänlig konstapel på vakt. Nämnde till och med adressatens namn. Jag kunde tagit Henne i famn.
Ty, jag gamla tant, en bortkommen fant. Blev ju glad som en lärka, hoppas min tacksamhet vill er stärka.