Insändare: Vandrarens jul

Mörkret har sänkt sig omkring våra hus.
Men i ett fönster har nån tänt ett ljus.
Ensam är vandraren, frusen hans själ.
Kanske i stugan vill nån honom väl.
Mörker och ljus. Finns här ett hus,
som kan ge värme åt hans frusna själ?

Nån stans har flygplanen bombat ett hus.
Där en familj bodde finns bara grus. 
Hand i hand flyr de till vårt land i nord
för att få sitta en stund vid vårt bord.
I detta hus tändes ett ljus,
ljuset som värmer i flyktingens själ.

En jul soldater i skyttegrav satt.
De hörde andra som sjöng Stilla Natt.
Glada de möttes i Ingenmansland
för att en stund knyta vänskapens band.
Oro och strid. Ge oss en tid,
då hatet viker för broderlig frid!

Julen vill ge hopp åt mänskor i nöd,
få oss att medmänskligt dela vårt bröd,
minnas en herde som änglarna såg
runt liten krubba där Frälsaren låg.
Ett litet hus uppfyllt av ljus.
Herden som värmdes i sin frusna själ
av någon som än idag vill oss väl.