Lars Blomqvists replik ("Vänsterpartister vägrar göra upp med sitt förflutna" SN 26/11) på mitt inlägg om SD som hot mot demokratin handlar inte om Sverigedemokraterna utan om Vänsterpartiet. Konstigt fokus, men jag kan bemöta Blomqvists uppradning av grova sakfel.

Vänsterpartiet har gjort upp med sitt förflutna. Under Lars Ohlys ordförandetid gjordes ett antal kritiska granskningar av partihistorien. Dessa partipublikationer är förstås offentliga. Läs dem.

Redan på 1950-talet tog Vänsterpartiet (dåvarande SKP) avstånd från stalinismen.

Maoism och hyllanden av Pol Pot har Vänsterpartiet (dåvarande SKP och VPK) aldrig ägnat sig åt. Det var ett annat parti det. (Närmare bestämt KFML som hade en före detta socialdemokrat som ordförande och som senare bytte namn till SKP, utan att det hade något med dåvarande VPK att göra). Läs på bättre.

Enligt Nationalencyklopedin är kommunism en "benämning på en rad besläktade idéer om att egendomen bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelat i samhället." Jag ser inget problem i att ha sådana visioner även om Vänsterpartiet inte kallar sig kommunistiskt och jag heller inte kallar mig kommunist. Många partier vill ha ett i grunden annorlunda samhälle. Åtminstone tidigare var också till exempel Socialdemokraterna för ett ekonomiskt jämlikt samhälle till skillnad från dagens.

De förtryckarregimer som Lars Blomqvist kallar kommunistiska kallade inte sig själva kommunistiska. De kallade sig socialistiska. De gjorde inte anspråk på att ha uppnått kommunismen. Och det hade de inte.

Vad Lars Blomqvist kritiserar är inte kommunism utan något annat. Han fäktar vilt mot väderkvarnar i pinsam okunnighet. Samtidigt finns det verkliga hot mot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter som Sverigedemokraterna står för och som Vänsterpartiet tar kampen mot varje dag. Vänsterpartiet är demokratins bästa vän.