Det får räcka nu. Vi måste börja titta på oss själva och ta ansvar. Det är nog med bortförklaringar och att alla problem ska skyllas på samhället. Vi är samhället och vi har skyldigheter och rättigheter. I de särskilda utanförskapsområdena, vilket är ett märkligt ord finns gängkriminalitet och oskyldiga blir drabbade. Detta är enligt vissa samhällets fel, skolans fel, polisernas fel, socialtjänstens fel, uteblivna fritidsgårdars fel etc. Var är föräldraansvaret och när tog det slut?
Har inte dessa ungdomar på glid föräldrar och är inte ansvaret i huvudsak deras? Det finns ingen välfärd i världen eller någon skattesats i världen som kan ta det ansvar som föräldrar och vi själva behöver ta. Vi behöver höja debatten, tala om det egna ansvaret och vad vår välfärd mäktar med och när den tar slut.
Vi behöver ha höga förväntningar och vi behöver göra jobbet tillsammans och vara rädda om varandra. Det är inte rätt att anklaga samhället och dess funktioner när det egna ansvaret tar slut för vi som jobbar i välfärden kanske inte orkar ta allas ansvar, och tänk om pengarna tar slut. Hur skulle debatten se ut om det inte alltid var någon annans fel och om vi inte hade vår välfärd? Vem skulle göra jobbet då? Det är hög tid att vi går tillbaka till oss själva och tar vårt ansvar, för samhället det är vi tillsammans. Vad gör vi själva för att bidra till en positiv utveckling? Har vi blivit bortskämda och tror samt kräver att lösningen ligger utanför oss själva?